Det ända jag vill är att du försvinner. När jag tänker på dig känner jag en kraft i hjärtat som skulle vara borta om du försvan, slutade störa mig, slutade förvirra mig sluta med allt som du skapat.
Jag vill inte känna denna tyngd i hjärtat jag har, det du gjort får du försöka kämpa tillbaks med ett gott hjärta.
Jag älskar inte dig som jag gjorde förut allt är tack vare dig.
När jag vaknat i natten pga att ha tänkt på dig, bankar mitt hjärta i en hård, puntlös takt som vägrar sluta, tårarna kan rinna ner för kinderna, magen vrider sig, huvidvärken gör bara ondare och ondare tack vare allt tänkade.
Och nej jag skriver inte för att alla hjärtlösa problemfria människor ska komma fram och fråga hur jag mår. Jag skriver detta som en påminelse att jag fortfarande lever av glädje, den glada, positiva och den mest nunnlösaste anknytningen till mig fatasilösa humor. KOm inte fram och fråga hur jag mår. Ni vet redan, och jag når inte bättre av det.